Hemma från en jäkligt rolig kryssning med Jessie, och våra familjer. Bilder kommer.
Nu ska jag strax gå och fixa mig, hela familjen ska nämligen hem till våra vänner, Sara och Ingrid, ska bli väldigt trevligt. Imorgon blir det troligen sommarkrysset, om det inte regnar som det gjorde förra lördagen då jag, Jessie och Sara var där. Det orkar jag inte igen, det var inte så kul.
Men Lena, vinnaren från Tyskland kommer dit, så det kommer bli riktigt nice!
Juste, på måndag far jag iväg, ner till Göteborg i 3 dagar.
Mer om allting på söndag, troligen. Om jag har tid! Annars hörs vi efter Göteborg resan.

Förlåt ännu en gång för min otroligt dåliga uppdatering, har ingen blogglust just nu, och inte tid heller. Får hoppas det kommer tillbaks till efter sommaren.
- Rebecca

Håller på att packa, och fixa allting nu tills imorgon, då vi åker ner till Tranås. Våra släktingar bor där och vi är bjudna på 90 års kalas. Anita som fyller 60, och Helén som fyller 30. Så det ska bli jätte roligt. Var så längesedan man träffade släkten så det blir roligt!
Datorn följer troligen inte med ner så vi hörs inte fören på måndag.
Tåget går imorgon, 10.20 från centralen så jag åker hemifrån 9.30. Är framme i Tranås vid halv 2.

Ha en jätte bra helg allihopa!

/ Rebecca

Jag tänker ofta på hur man vet att dom vänner man har, är ens riktiga vänner. Jag menar den enda man faktiskt kan lita på är ju sig själv. Då är det ju bara jag som bestämmer vad, när och om någonting ska komma ut..
Men vill man verkligen prata med sina vänner om något.. hur ska man veta vem man ska prata med? Hur ska man veta att denna person verkligen kommer hålla tyst om det och aldrig berätta för någon. Hur ska man veta om man kan lita på denna person?
Det är något jag brukar fundera på ibland. När någon säger "du kan lita på mig eller du kan berätta allt för mig" kan man verkligen lita på att dom verkligen inte berättar för någon? Jag är själv inte säker på det, för jag har själv vart med om att "vänner" sviker, berättar för andra det man berättat i förtroende till någon.. Jag vet hur det känns, jag vet även att det är något jag aldrig kommer att göra. För jag tycker det är lågt, riktigt lågt att göra något sådant., så är det något jag vet så är det att jag aldrig kommer svika en vän och berätta något som den sagt i förtroende till mig, det kommer jag aldrig i mitt liv att göra, vem det än gäller, vän som ovän.

Jag har aldrig berättat allt för en vän, inte ens mina bästa vänner.. och det kommer jag aldrig att göra. Dom tror att dom vet så mycket om mitt liv, om hur jag är osv.. men egentligen vet dom bara en jätte liten del om mitt liv. För jag berättar inte allt.. inte alls mycket, och det är just de.. jag har svårt att lita på folk.. jätte svårt.
Jag har själv vart med om att folk svikit, vänner kommer och går, det är inte alla man har kvar, och när man berättar för någon om något som man inte vill ska komma ut så vet man inte om den vännen kommer vara kvar hela livet.. och om vänner försvinner.. vad kan då hända med det du sagt i förtroende till den?
Det är just därför jag aldrig berättar för mina vänner om allt i mitt liv.. det finns personer i mitt liv som jag känner att jag kan berätta allting för.. men någonting inom mig säger att jag inte ska göra det, för jag vet fortfarande inte om jag verkligen kan lita på denna person, eller om jag kommer ha kvar denna vän i resten av mitt liv..
Även om jag skulle veta att jag kan lita på denna vän och att jag kommer ha kvar vännen i hela mitt liv, så vet jag inte om jag någonsin skulle kunna berätta allting.. Det är just det att jag har så svårt att lita på människor, det kan vara en nackdel, men jag försöker göra det till en fördel.. för vi vet egentligen inte om vi kan lita på personen, den enda som vet det är den personen.

Självklart finns det olika människor, vissa berättar allt man berättat för, för alla, vissa håller det dom lovat och berättar inte för någon, vissa lyssnar, vissa lyssnar inte, vissa lyssnar men skiter i det som vännen berättar, vissa lyssnar men börjar istället för att hjälpa eller fortsätta lyssna, prata om sig själva, och försöker vara "bättre", har vart med om värre, bättre, roligare, jobbigare händelser..
Jag känner nog människor som är så som jag beskrivit..

Jag kommer aldrig att berätta allt för mina vänner, inte ens min bästa vän.. om man nu kan kalla någon bästa vän. 
Jag ser mig själv som min bästa vän, jag är den enda som vet allt om mig själv, jag bestämmer över mig själv, jag bestämmer om jag vill berätta något, och isåfall hur mycket. Eller om jag bara vill ha det för mig själv.
Det finns alltid personer man tycker mer om än andra, men bästa vän? Jag vet inte.. den enda som jag ser som min bästa vän är mig själv..




- Rebecca

Håller på att göra om i mitt rum, har stött på lite olika problem, vilket gjort att det kommer ta längre tid än väntat.. vilket också leder till.. - mindre bloggtid.
Det är alltså pga detta som det knappt är någon uppdatering här just nu, det blir så mycket med att dra fram massa sladdar och hitta allting när man ska göra om... självklart kommer jag blogga då jag sitter vid datorn, och har internet, och tid.. dock är det inte så ofta. Men när allting blivit klart så kommer jag börja blogga lite oftare igen.
Imorgon kommer jag att åka iväg till fjäderholmarna med min moster. Nästa vecka kommer jag också att åka iväg, då till tranås, vi ska nämligen på 90 (60 + 30) års fest! Där har vi vår släkt så vi åker ner över helgen (fredag-söndag). Vilket kommer göra att det inte blir någon uppdatering då heller.
Men som sagt så kommer jag att börja blogga igen, med lite roligare inlägg än dom som är just nu.. så ni får hålla ut.
Tills vidare - ha det jätte bra!
- Rebecca