Grym vecka med världens goaste, Ida. Vi har inte känt varandra särskilt länge. Vi träffades första gången på Tokio Hotel konserten 4 mars 2011. Och sedan dess har vi haft kontakt, dagligen. Vi bor två timmar ifrån varandra, men har ändå träffats 2-3 gånger efter konserten. Hon är som jag. Som min tvillingsjälv. Jag har hittat personen jag letat efter. Efter att ha spenderat en hel vecka med min fina Ida så har jag insett att hon är en sann vän. En jag kan lita på. En som aldrig skulle svika mig. En som faktiskt accepterar mig för den jag är. Hon stöttar mig genom allt, hon finns alltid. Dag som natt. Jag kan ringa eller smsa när jag vill, jag vet att hon kommer svara och finnas för mig. Hon är en sån vän som alla borde ha. Jag är så otroligt tacksam som fick just henne till vän. Jag kan inte önska mig någon bättre. Vi behöver inte alltid prata för att förstå vad den andra tänker o känner. Vi bara vet. Saknaden som finns här just nu går inte att beskriva. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag önskar bara att du var här. Allt är så mycket lättare då. Jag hoppas att du vet att jag alltid finns här för dig. Jag hoppas du vet att du är den jag saknar allra mest. Fast vi sågs för bara några timmar sedan. Du har en stor plats i mitt hjärta. Jag älskar dig. ♥