You're my past
Det är egentligen helt sjukt hur snabbt det kan gå. Hur snabbt allt kan vända. Hur snabbt en person som betytt så mycket under en sån lång tid plötsligt knappt existerar längre. Jag vet inte vad mer jag ska säga.
Du är ett avslutat kapitel. Du tillhör mitt förflutna. 
Take A Chance
Jag är sån som vill ha kontroll och jag har, för det mesta alltid kunnat se framåt en bit, se hur saker och ting ska sluta, se hur framtiden blir. Men just nu känns det som jag inte har någon som helst kontroll överhuvudtaget. Vilket är oerhört frustrerande. Jag har ingen aning om när allt det här ska få ett slut, när allt ska bli bra igen. Jag brukar alltid säga "Tiden läker inga sår, men med tiden så svalnar dom" O jag står fast vid det. För hur mycket man än försöker glömma och lägga saker bakom sig så finns dom ändå kvar. Man får helt enkelt göra det bästa av situationen och försöka acceptera läget.
Med det avrundar jag o säger godnatt. För nu ska i alla fall jag försöka sova lite grann, ska nämligen upp tidigt imorgon. Ta hand om er!
Förutom min familj som alltid finns för mig,
Så finns nu bara dessa som fortfarande ger mig hopp o styrka, jag vet inte vad jag skulle vara utan er.
I Promise..
Ibland funderar jag på hur många det är som menar det dom säger. Jag har många vänner som säger jätte fina saker, o säger hur mycket dom gillar/älskar än... Men hur många menar det egentligen? Flera gånger så säger någon i ens närhet någonting men sen när det väl kommer till kritan så visar det sig att det inte alls är så. Jag har flera gånger vart med om follk som säger "förlåt, det ska aldrig hända igen. Jag lovar".. Men sen tar det bara några dagar så händer det i alla fall. Och det fortsätter om och om igen. Då börjar man seriöst undra vad det är frågan om.
Jag är själv ingen ängel, som gör allting rätt. Jag gör lika många misstag som alla andra, så jag anser mig absolut inte att jag är bättre än någon anna. Verkligen inte. Men sen insåg hur otroligt ledsen och sårad jag blev av att någon i min omgiving gjorde så här mot mig eller någon annan, så lovade jag mig själv att jag skulle tänka på det. Att inte göra likadant. Jag har nu insett hur dåligt jag faktiskt mådde av alla dessa som ständigt svek mig, gång på gång.
På sista tiden har jag vart lite svår att nå, isolerat mig lite grann. Men det är för att jag försökt hitta mig själv, försökt finna det som gör mig glad och lycklig. Har väl lite glömt bort det som betyder så mycket för mig.
Vet inte riktigt hur jag ska avrunda detta inlägg.. så det får bli - Ta hand om er allihopa!
♥
Just The Way You Are
Sunday bloody Sunday
Om vi då räknar.. Så förlorar vi 52 dagars vila varje år. Det är 520 dagar på 10 år. Det är 832 dagar som jag har förlorat på mitt 16 åriga liv. Och jag känner mig redan trött och stressad! Tänk då hur jag ska känna när jag blir äldre. Låt oss säga 50 år. När jag är 50 år har jag förlorat 2600 dagar. Bara för att jag varit tvungen att jobba ikapp på söndagar som skulle kunna vara dagen då jag fick vila och ta det lugnt, inte känna någon press. Kanske att jag gått in i väggen pga stress när jag är 50. Det finns så otroligt mycket som skulle underlätta,tror jag. Ifall vi fick ha en dag i veckan att ta det lugnt.
Samtidigt vet jag att det nog aldrig kommer hända, och jag vet att alla nog inte håller med mig om detta, och jag vet att detta inte skulle rädda alla liv här på jorden. Men kanske skulle det kunna underlätta lite? Det är något jag gått o tänkt på lite grann. Och det är min åsikt. Jag ber er inte ha samma åsikt som jag har.
Allt kommer alltid att vara förstört!
Confused by all the lies...
Saknaden är enorm.
En bild säger mer än tusen ord.
Du är fin
Du är fin, glöm aldrig det.
Underbart att få träffa dig i fredags igen. Vi hade så roligt. Dagen kommer jag minnas för all framtid.
Tack för allt du gör. Allt du säger.
Jag kommer aldrig glömma dig.
Ett helt år har gått. Men du kommer fortfarande ihåg mig. Som du sa: "Vi är ju som vänner nu".
Det stämmer.. Det är alltid grymt att träffa dig.
Ser fram emot nästa gång vi ses.
tankar
Hur kan man bara låtsas som allt är bra, som inget har hänt.. fast du vet lika väl som jag att det inte är bra.
Det här är inte sanningen, vi lever i en lögn. Både du och jag.
Jag förstår inte hur du tänkte, varför göra det som gjorde allra ondast, för mig.
Du visste vad jag ville, hur jag kände, ändå gjorde du det, och nu låtsas du att allt är ok.
Ingenting är ok.
På kvällarna innan jag ska somnar brukar jag ligga och fundera på vad som betyder något för mig, och vad som betydde något.
Tänk hur snabbt allting kan ändras. Bara på någon sekund. Så är allt borta. Allt man en gång kände. Istället blir man tom, och vet inte vad man ska göra eller känna längre.
Det känns som i en dröm, för hur mycket till ska man behöva ta?
Ibland undrar jag när jag ska vakna upp från denna hemska dröm.
Ibland undrar jag när du ska höra mig.
Ibland undrar jag när du ska se mig.
Ibland önskar jag att jag kunde göra allt bra. Bara bryta allting. Göra så det blir bra för oss båda.
För det här är inte så vi vill ha det.
Jag kan ta en chans. Chansa på att du gör det rätta, men innerst inne vet jag inte.
Jag vill bara göra en förändring, bryta allt. Komma ut ur mörkret och in i solen igen.
Ibland önskar jag att jag kunde flyga. Känna frihet. Bara få flyga så långt ifrån som möjligt. Upp till himlen.
Och se allt ur en annan synvinkel. Men det går inte. Jag kan inte flyga.
Men om jag fick önska mig en sak. Så skulle det vara att kunna flyga.
Känna friheten.
Ha en plats att komma till när det blir för jobbigt och hårt här nere.
Vi lever i en lögn, och jag vill bara komma ur den!
Jag är värd bättre än detta. Du är värd bättre än detta. Vi är värd bättre än detta.
Allmänt surr
För i dagens samhälle så är det svårt att få sin röst hörd, enligt mig. Man försöker berätta något men tas inte på allvar. I skolan så finns det lärare som inte lyssnar på en, man frågar något, men dom lyssnar inte, eller så tycker dom att det är en dum fråga. Det finns lärare som säger att min åsikt är fel. Men min åsikt är inte fel. För alla har rätt till sin egen åsikt, och ingen ska kunna säga att den åsikten är fel. Nu säger jag inte att alla åsikter är rätt, för det finns åsikter som är fel också. Men som jag upplever det så "tror" lärarna, eller andra vuxna att dom har rätt, bara för att dom är äldre. Men deras åsikt kan vara exakt lika mycket fel som vi barn/ungdomars.
Det jag vill komma till är då att. Jag startade inte denna blogg för att alla andra hade en blogg, utan jag såg det som en chans att visa för andra vad jag tycker och tänker. Och jag räknar inte med att bli en stor bloggerska, det har jag aldrig ens funderat på. Utan jag blir glad bara det är en person som läser min blogg. För jag gör egentligen det här för mig själv, för min skull. För att jag ska må bättre, och någon gång kunna skriva precis som jag känner och vill.
Självklart är det jätte roligt när folk läser och kommenterar, jag blir alltid lika glad när man får en positiv kommentar. Så det får ni mer än gärna fortsätta med.
Saknad
Tänk att saknaden kan vara så stor efter någon. Jag saknar allt roligt, jag saknar tryggheten, jag saknar vårt skratt, vår dåliga humor, jag saknar dig här. Jag saknar oss..
Du är inte här, har inte vart på länge, känns som du är flera hundra mil ifrån, men egentligen är du bara en och en halvtimma ifrån.
Ett sms, ett telefonsamtal hjälper inte, räcker inte. Jag behöver dig, här och nu!
Känner starkt hur det saknas något när du inte är här.
Jag minns första dagen jag såg dig.. första tysklektionen. Vi lärde inte känna varandra på en gång, men efter ett tag.. och allt gick så snabbt. Känns som vi känt varandra hela livet, som vi vart med om allt tillsammans.
Jag kommer ihåg hur det var innan du kom in i mitt liv, jag kommer ihåg hur det blev när du kom in.
Vi hjälpte varandra.
Jag visste första dagen jag såg dig, att detta skulle bli en sann vänskap. Första gången jag såg dig så visste jag att det var du som saknats i mitt liv. Jag är så otroligt tacksam som har dig i mitt liv.
Du är, som vi brukar säga, min tvilling själ.
Jag trodde aldrig att det fanns någon som var som jag. Jag har alltid varit annorlunda, känt att jag aldrig passat in i alla andras världar.
Men i din värld... ja, där passar jag faktiskt in.
Jag vill att du ska veta att för mig är du helig.
Jag kommer aldrig hitta någon som du, för det finns ingen!
"Somliga ljus brinner aldrig ut".
Och jag vet. Vårat ljus kommer aldrig brinna ut. Det kommer lysa nu.. och för alltid!
Jag älskar dig!
Tankar
Jag tänker ofta på hur man vet att dom vänner man har, är ens riktiga vänner. Jag menar den enda man faktiskt kan lita på är ju sig själv. Då är det ju bara jag som bestämmer vad, när och om någonting ska komma ut..
Men vill man verkligen prata med sina vänner om något.. hur ska man veta vem man ska prata med? Hur ska man veta att denna person verkligen kommer hålla tyst om det och aldrig berätta för någon. Hur ska man veta om man kan lita på denna person?
Det är något jag brukar fundera på ibland. När någon säger "du kan lita på mig eller du kan berätta allt för mig" kan man verkligen lita på att dom verkligen inte berättar för någon? Jag är själv inte säker på det, för jag har själv vart med om att "vänner" sviker, berättar för andra det man berättat i förtroende till någon.. Jag vet hur det känns, jag vet även att det är något jag aldrig kommer att göra. För jag tycker det är lågt, riktigt lågt att göra något sådant., så är det något jag vet så är det att jag aldrig kommer svika en vän och berätta något som den sagt i förtroende till mig, det kommer jag aldrig i mitt liv att göra, vem det än gäller, vän som ovän.
Jag har aldrig berättat allt för en vän, inte ens mina bästa vänner.. och det kommer jag aldrig att göra. Dom tror att dom vet så mycket om mitt liv, om hur jag är osv.. men egentligen vet dom bara en jätte liten del om mitt liv. För jag berättar inte allt.. inte alls mycket, och det är just de.. jag har svårt att lita på folk.. jätte svårt.
Jag har själv vart med om att folk svikit, vänner kommer och går, det är inte alla man har kvar, och när man berättar för någon om något som man inte vill ska komma ut så vet man inte om den vännen kommer vara kvar hela livet.. och om vänner försvinner.. vad kan då hända med det du sagt i förtroende till den?
Det är just därför jag aldrig berättar för mina vänner om allt i mitt liv.. det finns personer i mitt liv som jag känner att jag kan berätta allting för.. men någonting inom mig säger att jag inte ska göra det, för jag vet fortfarande inte om jag verkligen kan lita på denna person, eller om jag kommer ha kvar denna vän i resten av mitt liv..
Även om jag skulle veta att jag kan lita på denna vän och att jag kommer ha kvar vännen i hela mitt liv, så vet jag inte om jag någonsin skulle kunna berätta allting.. Det är just det att jag har så svårt att lita på människor, det kan vara en nackdel, men jag försöker göra det till en fördel.. för vi vet egentligen inte om vi kan lita på personen, den enda som vet det är den personen.
Självklart finns det olika människor, vissa berättar allt man berättat för, för alla, vissa håller det dom lovat och berättar inte för någon, vissa lyssnar, vissa lyssnar inte, vissa lyssnar men skiter i det som vännen berättar, vissa lyssnar men börjar istället för att hjälpa eller fortsätta lyssna, prata om sig själva, och försöker vara "bättre", har vart med om värre, bättre, roligare, jobbigare händelser..
Jag känner nog människor som är så som jag beskrivit..
Jag kommer aldrig att berätta allt för mina vänner, inte ens min bästa vän.. om man nu kan kalla någon bästa vän.
Jag ser mig själv som min bästa vän, jag är den enda som vet allt om mig själv, jag bestämmer över mig själv, jag bestämmer om jag vill berätta något, och isåfall hur mycket. Eller om jag bara vill ha det för mig själv.
Det finns alltid personer man tycker mer om än andra, men bästa vän? Jag vet inte.. den enda som jag ser som min bästa vän är mig själv.. 
- Rebecca
Jag orkar inte slitas mellan er längre!
Jag är så fruktansvärt trött på att alltid vara mittpunkten. Det är alltid jag som hamnar i mitten. Hur jag än gör, vad jag än gör.. ingenting verkar funka. Jag vill verkligen få allt att fungera men det går inte, ni båda måste vilja, ni måste ha viljan att kämpa, men just nu så ger ni bara upp. Det är så små saker som plötsligt blir så stora. Vem ska sitta bredvid mig? Vem ska hinna först in, o sätta sig på stolen bredvid mig? Vem skriker mest, vem skriker högst, vem blir irriterad och sur först? Vem kommer vinna? Vem kommer vinna och ta över mig, bara ha mig för er själva?
Saken är den att ingen kommer vinna om det fortsätter så här, för jag kommer inte orka! Jag orkar inte att hela tiden behöva se de här blickarna, höra dom kommentarer, lyssna på alla ursäkter, lyssna på " det var inte mitt fel ". Jag ser och hör precis allting! Ni behöver inte försvara er, det hjälper inte hur mycket ni än försöker!
Varje morgon när jag vaknar känns det bara jobbigt, jag tänker alltid att det är dags för ännu en förjävlig dag. Det ska bli så skönt med sommarlov snart, bara slippa allting för ett tag, bara få vara sig själv och inte behöva anpassa sig efter alla andra, inte behöva slitas mellan er, inte behöva hamna i mitten hela tiden...
Om ni bara visste hur det känns för mig... Ingen av er tycker det är kul att bråka med varandra, jag ser det! Jag tycker inte det är kul, jag tycker det är fruktansvärt jobbigt att alltid se er bråka... det värsta är att ni bråkar om mig.. vilket jag inte förstår..
Jag vill att vi ska funka allihopa tillsammans, för när det väl gör det, som det faktiskt gjorde ett tag ibörjan, så har vi jätte kul tillsammans.. Men alla dom minnen, finns dom inte kvar hos er? Dom finns kvar hos mig.. Ni skulle bara veta hur kul jag tycker det är, hur glad och lycklig jag är när det funkar mellan oss..
Men de senaste veckorna... har allt bara vart rent ut sagt åt helvete.. Ingenting funkar längre.
Jag hoppas verkligen vi kan fixa det här! För ni betyder jätte mycket för mig, men som det är just nu så orkar jag inte längre.. så det måste få ett slut..
Och sluta gnälla hela tiden!! Jag orkar inte höra mer..
Jag mår inge bra av det här, och jag är rätt säker på att ingen av er heller mår bra av det här.
Så kan vi se till och fixa det här en gång för alla?
Leéndet jag en gång hade... är borta just nu..
- Rebecca
Saknar dig
Tokio Hotel Party Lights
Jag saknar dig, Ida!
Vi träffades första gången på Tokio Hotel konserten, vi hade kontakt innan men vi hade aldrig träffats, det var verkligen kul att träffa dig! Vi hade så roligt under tiden som vi väntade på att få komma in.
Det är så tråkigt att vi inte bor närmare varandra så vi kan träffas oftare, men vi får se till att träffas nån gång, snart!
Du är en fantastisk person på alla sätt, du är snäll, omtänksam, rolig och en jätte bra vän! Jag är så glad & tacksam för att jag fått lära känna dig. Jag kan verkligen lita på dig, gumman.
Saknar dig jätte mycket, hjärtat! <3
Mogen?
Jag får ofta höra att jag är väldigt "mogen" för min ålder. Det är väldigt många som tror att jag är äldre än vad jag egentligen är. Jag tar det som en komplimang, jag känner mig på sätt och vis äldre när jag är med mina jämn gamla vänner.
Ibland är det svårt att umgås med mina jämn gamla kompisar för jag känner mig mer mogen och gillar inte att göra de dom vill göra hela tiden, men jag försöker ändå vara med och " flamsa" runt, för dom ska ju inte behöva mogna tidigare bara för att jag gjort det, men ibland orkar jag inte "flamsa" runt med alla, då håller jag hellre mig för mig själv. Jag har några vänner som jag känner att jag kan vara mig själv med, men med dom flesta så känner jag inte att jag kan vara mig själv till 100%, för om jag skulle vara mig själv helt så skulle jag uppfattas som "vuxen". Jag har hört väldigt ofta att jag är som en vuxen, och jag kan till vis del hålla med.
Jag har nog alltid varit lite mer mogen än min ålder..
Som liten uppfattades jag som blyg, för jag vågade inte stå upp för min åskit, vågade inte alltid berätta om vad jag tyckte var rätt och fel. Men inom mig var jag inte den blyga tjejen, jag har alltid haft starka åskiter och alltid vetat vad jag tyckte va rätt eller fel. Anledningen att jag inte vågade stå upp för vad jag tyckte var nog för jag visste att andra skulle tycka jag var konstig eller för mogen. Men idag vågar jag stå upp för min åsikt, jag vågar säga vad jag tycker rätt ut. Tycker jag något är fel så säger jag till, och jag kan säga det till personen direkt, jag är inte någon som springer runt och snackar bakom ryggen på personer, jag tar oftast tag i problemen direkt och gör det jag tycker är rätt.
När jag var yngre hade jag väldigt dåligt självförtroende, men jag har byggt upp det och idag har jag väldigt bra självförtroende. Jag tar inte åt mig vad folk tycker och tänker om mig. Det viktigaste för mig är inte vad andra tycker, utan vad jag själv tycker. Jag tänker inte vara någon falsk person som låtsas vara någon den inte är, jag är mig själv, och det viktigaste är att jag själv är nöjd med den jag är, inte vad andra vill att jag ska va.
Man märker direkt vilka man kan lita på.. vilka som gillar en för den man är och inte för den man låtsas vara.
Jag tycker det viktigaste är att man är nöjd med sig själv, det blir alltid bäst.
Och jag är nöjd med att vara "mogen". Sen får andra tycka vad dom vill..
Jag är den jag är & jag tänker inte ändra det för att någon vill det. 
I <3 U
I wish I could go back to the first day I saw you.
I´ll never forget that moment.
Every time I see you I feel something special. No one has ever made me feel that before, only you. You´re beautiful. You´re wonderful. You´re very special. You´re my light. You´re ... everything for me.
Although we are far apart, I can feel you, because you´re always with me, whatever happens!
You will always be in my heart.
I´ll always love you!
I miss U <3
- Bexx
I Miss You !
Snälla, säg att det är i Stockholm du ska vara på söndag ! Jag behöver träffa dig! Det var så längesen nu! Måste seriöst få träffa dig nu! Saknade är enormt obeskrivligt stoooor ! Går inte att beskriva med ord. Och det är så det är! <3 Snälla koooom !!!!
Har suttit och skrivit på ett jätte långt inlägg ganska länge, sen tryckte jag på nått så allt försvann. Så det får bli ett kort inlägg idag, tyvärr. För jag har inte tid att sitta och skriva om allt, ska fixa massa annat nu.
Ni får en låt i alla fall. Jag vet att jag lagt upp den förut, men jag älskar låten !!
xoxo Bexx
Jennifer <3
Vi träffades första gången på hotellet & det vi träffades nog nästan varje helg, var ju där väldigt mycket.
Egentligen är det sjukt.. jag var där för Nicklas skull, och jag träffade honom väldigt många gånger, det var så kul att träffa honom och alla andra idoler. Men när man sitter och väntar på att dom ska komma så träffar man så mycket nya vänner! Jag har träffat så jävla många nya vänner genom idol och jag är otroligt tacksam för det.
Jennifer är en av dom som jag träffade ganska ofta. Men vi har inte träffats på jätte länge nu, hann inte prata med henne på finalen, så det var säkert 2 månader sen! Och jag vill verkligen träffa henne igen!
Det är så lätt att prata med henne. Vi pratar väldigt ofta om Nicklas, Erik & Rabih, för hon gillar Erik & Rabih & jag gillar Nicklas, som ni vet. Och folk som inte träffat dom här 3 underbara människorna förstår inte hur speciella dom är. Men Jennifer har träffat dom och vet om de. Vi har så mycket gemensamt. Hon förstår mig precis och känner som jag gör! Vi har blivit så nära vänner på så kort tid & jag vet att jag inte kommer släppa henne för hon är en otroligt bra vän & hon betyder så mycket för mig.
Många som inte vart med om de vet inte hur de känns.. att dom här idolerna är så speciella. Ni får tycka att vi är konstiga som följer efter dom & väntar hela dagarna på hotellet för att träffa dom, men vi som vart med om de vet att det inte är så konstigt och sjukt som de kanske låter för er. Med Jennifer kan jag prata om alla minnen vi haft under idol 2009!
Många av mina vänner förstår inte heller när jag försöker förklara & vissa ber mig berätta om när jag träffat idolerna men sedan så gör dom andra saker under tiden och inte lyssnar.. det är så jobbigt.. & det är så skönt att ha hittat en som man kan prata om och som känner samma sak.
Det finns fler som jag kan prata med om idol 2009 & våra minnen, för det är så många man lärt känna. Men Jennifer är en av dom jag kommit väldigt nära.
Jag är så tacksam för att jag lärt känna Jennifer & att vi blivit så bra vänner som vi blivit. Och Jennifer..
Vi måste träffas snart !! Saknar dig jätte mycket ! Tack för att du finns, underbara människa !!<3
Jennifer <3
xoxo / Bexx
