Torsdagen den 6 Januari 2011 var en helt sjuk dag!
Jag och Jessie hade bestämt oss för att åka ner till Västerljung (Trosa) för att hälsa på en väldigt underbar vän, Emma. Resan tar ca 2-3 timmar och man tar sig dit genom först
Pendeln: Stockholm - Södertälje hamn
Buss: Södertälje hamn - Vagnhärad
Buss: Vagnhärad - Västerljung.
Det var inte riktigt en toppen bra dag att åka, då det var snöstorm, vi såg ingenting. Självklart gick det inte bättre av att bussarna varken sa eller hade skrivet vilken station man var på. Så det var ju helt omöjligt för oss att veta när vi var framme, eftersom vi aldrig vart där förut, så vi fick be busschauffören säga till när vi skulle av. Kallt var det också. När vi kommit fram till Emma var vi där i 3 timmar. Sedan väntade yttligare 2-3 timmars resa tillbaks. Trodde vi. 

Nej istället går det rent åt helvete. I västerljung är bussen 20 minuter sen vilket gör att vi då missar anslutningsbussen från Vagnhärad till Södertälje hamn. Även fast vi ber busschauffören ta kontkat med den andra bussen och be den vänta på oss så hjälper det ej, då han inte får tag i den bussen. Så då kommer vi alltså till Vagnhärad och står där. Vad fan gör vi? Det är en och en halv timma kvar tills nästa buss kommer. Vi springer runt och letar efter ett pressbyrån eller en mack. Men nej, det är ju helgdag (röddag) så allt är stängt. Vi kommer alltså inte därifrån. Det är kallt och det snöar och det är en och en halv timma kvar. Vi ringer Länstrafiken och frågar vad vi kan göra, förklarar vad som hänt, men dom skyller på allt annat. Allt från vädre till andra bolag. Så vad gör vi? Jo till slut får vi ett tips om en pizzeria som ligger precis där vid bussarna. Valet blir lätt - vi går in och käkar en pizza medan vi väntar på bussen. Dock inte alls sugna på pizza. När bussen sedan kommer går det rätt smidigt hem ändå. Vi kommer hem vid 22.00. Mycket senare än väntat. Trots allt detta så var det en lyckad dag. Hade så roligt hemma hos Emma. Och jag och Jessie hade det riktigt bra och kul under resans tid också. Det var tur att vi hade varandra så man inte satt där helt ensam mitt ute i ingenstans. För det var verkligen det. Mitt ute i ingenstans.
Jag kommer absolut göra om den här resan. Trots restiden är det värt all den tid, för att träffa älskade Emma. Dock kommer den här redan göras under sommaren. När det är varmt!