Du wirst für mich immer heilig sein

Grym vecka med världens goaste, Ida. Vi har inte känt varandra särskilt länge. Vi träffades första gången på Tokio Hotel konserten 4 mars 2011. Och sedan dess har vi haft kontakt, dagligen. Vi bor två timmar ifrån varandra, men har ändå träffats 2-3 gånger efter konserten. Hon är som jag. Som min tvillingsjälv. Jag har hittat personen jag letat efter. Efter att ha spenderat en hel vecka med min fina Ida så har jag insett att hon är en sann vän. En jag kan lita på. En som aldrig skulle svika mig. En som faktiskt accepterar mig för den jag är. Hon stöttar mig genom allt, hon finns alltid. Dag som natt. Jag kan ringa eller smsa när jag vill, jag vet att hon kommer svara och finnas för mig. Hon är en sån vän som alla borde ha. Jag är så otroligt tacksam som fick just henne till vän. Jag kan inte önska mig någon bättre. Vi behöver inte alltid prata för att förstå vad den andra tänker o känner. Vi bara vet. Saknaden som finns här just nu går inte att beskriva. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag önskar bara att du var här. Allt är så mycket lättare då. Jag hoppas att du vet att jag alltid finns här för dig. Jag hoppas du vet att du är den jag saknar allra mest. Fast vi sågs för bara några timmar sedan. Du har en stor plats i mitt hjärta. Jag älskar dig. ♥

Feels like yesterday

Det känns som igår, men har du tänkt på att i år har vi känt varandra i 10 år! Helt sjukt egentligen. Det var menat att vi skulle träffas. Det var menat allt som hänt. För vi har växt upp tillsammans. Blivit starka tillsammans. Hjälpt varandra både i gott o ont. Du är, även nu efter 10 år, en av dem närmsta jag har. Du har blivit som min syster. Och det kommer du alltid att vara. Du ska veta att du betyder så otroligt mycket för mig. Och jag finns här för dig, dag som natt. Delar glada och inte så glada stunder med dig. Vi har gått igenom så mycket tillsammans. Jag tror det gör oss starkare. Ingen kan skilja på oss. Och du får aldrig glömma att jag faktiskt ÄLSKAR DIG, enormt mycket!♥


Typ av killar jag faller för

När det kommer till killar så skulle jag nog säga att jag är väldigt kräsen, det har jag alltid varit och förmodligen så kommer jag alltid att vara det också. 

Men till frågan. Jag vet inte riktigt vilken "typ" av kille jag faller för. Hade jag svarat på det för ca 1 år sedan hade det nog vart: Långa, smala, långhåriga, bruna ögon, piercingar, tatueringar..
Men det stämmer inte riktigt in längre. Men killen måste vara lång, det är viktigt! Tror inte jag skulle kunna ha en kille som är kortare, vilket kanske inte är så schyst, men det är inget jag kan göra åt. Men nu ska vi aldrig säga aldrig. Kanske att jag ändrar mig, men inte som det ser ut nu. Killen måste vara smal också. Långt, kort eller snaggat spelar inte så stor roll. Men måste nog ändå säga att antingen halv långt eller snaggat.. När det kommer till ögonen spelar ögonfärgen ingen roll längre. Ögonen är nog det första jag kollar in, killen måste ha fina ögon. Har han inte ögon som "tilltalar" mig så ger jag inte killen en chans, tyvärr.

Självklart är det personligheten som är det viktigaste. Gillar killar som är öppna, o kan visa känslor. Som har humor och som jag kan vara mig själv med och känna mig trygg.

En kille som sjunger o spelar gitarr faller jag väldigt lätt för. Jag älskar det!

När jag sitter och läser igenom det här inser jag att jag har sjukt många krav, egentligen. Har säkert inte fått med alla heller. Känns lite hemskt att jag har så stora krav men vi alla har väl krav.

Min drömkille är jag helt säker på. Det kommer jag aldrig tvivla på. Och det kommer aldrig ändras. Han är och förblir perfektion för mig. Bill Kaulitz.


Det här är jag - om 10 år

Alltså, om 10 år är jag 25 närmare 26 år gammal. Mina drömmar då är att förhoppningsvis försörja mig och min familj genom att jobba som psykolog. Min familj består av en man och tillsammans ska vi ha 2-3 barn. Jag vill ha 4 barn. 1 kille och 3 tjejer. Men när jag är 25 närmare 26 år så ska jag fått minst 2 av mina barn. Kill-namn har jag inte bestämt ännu. Jag vill ha tvillingar, 2 tjejer. Hope och Steffi. Och gärna en tjej till. Till den flickan har jag så många namn att jag ännu inte vet vad jag ska ha. Kanske ska låta min kille vara med och bestämma? Haha.
Vi bor i ett hus strax utanför Stockholm. Men det ska vara nära till Stockholm och Solna, där jag har min familj. Jag ska göra många resor tillsammans med min familj. Nu menar jag inte enbart utomlandsresor utan små billiga spontana resor. Som jag älskar! Helst ska vi bestämma en dag innan eller samma dag och bara åka iväg någonstans och göra något bara vi som familj för att få en bra sammanhållning. Jag vill liksom inte leva ett liv som är uppbyggt på ett schema.
Väcka barnen - lämna barnen på dagis/skola - gå och jobba själv - hem och göra mat - göra något litet med familjen, kanske gå ut en stuns och "leka" - gå och lägga barnen..
Jag vill alltså kunna göra spontana grejer, bara packa ihop lite kläder en dag och åka iväg. Det är något jag kommer hålla fast vid. Annars kommer livet bli så enformigt och tråkigt. Vi lever ju trots allt bara en gång.

Jag har då väldigt många krav och framtidsdrömmar. Många som jag inte ens har skrivit här. Jag vet att jag inte kommer uppfylla alla mina drömmar. Men jag ska göra så gott det går. Det är det enda man kan göra.


Det här är jag

Jag är inte bra på att berätta om mig själv men jag gör ett försök.

Jag heter Rebecca, jag är född och uppvuxen i Stockholm tillsammans med mina föräldrar. Jag har inga syskon. Dock har jag en kompis, Sara, som jag har känt i nästan hela mitt liv. Henne har jag växt upp med så hon är som min syster, men jag har alltså inga riktiga syskon. Jag är född 1995, och fyller alltså 16 år nu i februari. Dock känner jag mig inte alls som 16. Jag känner mig mer vuxen, och har alltid gjort. Jag har aldrig tyckt att jag passat in bland kompisarna i skolan. När jag var lite yngre var det i och för sig lite lättare. Men nu när man blivit äldre så är det svårare att hitta kompisar som man trivs med och som känns lika jämngammal som än själv. Jag får även höra ganska ofta av andra som tycker jag verkar äldre än vad jag är. Vissa blir helt chockade när jag säger att jag är född 1995.

Jag är väldigt intresserad av psykologi och vill gärna läsa vidare till att bli psykolog. Vilket jag kommer göra nu till sommaren då jag börjar gymnasiet. Förutom det så är jag väldigt intresserad av mode och make-up. Jag är en typisk tjej som gärna går ut med vänner och shoppar. Eller bara tar en fika. Ett annat intresse jag har är att gå på konserter och liknande. Det hela började nog med att jag och några vänner började gå på idol 2008 några gånger. 2009 gick jag på fler idol veckofinaler och finaler. Jag följde även med runt på deras roadshow där man lärde känna idolerna mer. Vilket har gjort att jag blivit bra vän med Nicklas Hocker från idol 2009, även några andra från det året. Även 2010 var jag på idol och lärde känna idolerna, dock inte lika mycket. Genom idol har jag lärt känna väldigt många nya fantastiska vänner i hela Sverige som jag aldrig hade lärt känna om det inte vore för idol. Så det kommer jag alltid att vara tacksam för. Jag går inte bara på idol. Jag går på sommarkrysset, och andra gratis konserter. Vad säger man? Jag älskar musik.

Jag älskar musik, och lyssnar faktiskt på det mesta. Men favoriterna är ändå Tokio Hotel. Som jag gillat i snart 5 år. Dom har alltid följt med mig. Dom har på ett sätt format mig till den jag är idol. Utan dom, och deras texter tror jag inte att jag hade varit den person jag är idag.

Annars är jag en väldigt glad och positiv tjej. Tillsammans med vänner kan jag ibland anses vara en väldigt pratglad tjej som är svår att få tyst på. Jag och mina närmsta vänner pratar väldigt mycket och fort och i mun på varandra vilket gör det svårt för folk runtomkring att uppfatta vad vi faktiskt vill säga. Jag har lätt till skratt.
Hemma är jag en ganska lugn tjej, hemma är då jag kopplar av och bara är mig själv, går in i mig själv så att säga. När det gäller i skolan så är jag väldigt seriös. Jag vet vad jag vill och jag tänker inte låta någon stoppa mig. I klassrummet skulle nog ingen säga att jag pratar för mycket.


10 Sanningar om mig

1. Jag har två sidor - en glad, sprallig som vill umgås med så många som möjligt. Och en sida då jag är lugn och bara vill vara mig själv.
2. Jag har jätte svårt att släppa in folk på livet.
3. Jag älskar mörker.
4. Jag hatar blod. Jag klarar inte av det. Får panik och börjar skrika.
5. Jag fryser nästan hela tiden.
6. Min dröm är att bli psykolog och kunna hjälpa människor.
7. Jag är perfektionist. Jag ger mig inte tills det är perfekt och som jag vill.
8. Jag har kontrollbehov. Måste alltid ha kontroll på allt jag gör och ska göra.
9. Min drömkille är Bill Kaulitz.
10. Jag anser mig vara mer "vuxen" än andra i min ålder. Och får även höra det ofta.


Jag Älskar Dig.


GRATTIS

Grattis till Helén och Johan som igår fick en liten flicka! ♥



Ida ♥



Dom här tre dagarna ar vart helt underbara, tillsammans med dig, Ida.
Du är så himla fin. Du kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta.
Du ska veta hur mycket du betyder för mig.
Så fort du satte dig på tåget och åkte härifrån kände jag tomhet.
Jag saknar dig.
Du är min bästa älskade vän.
Jag Älskar Dig, Ida <3

verkligheten börjar komma ikapp..

Vad gör man när allt ändras på bara en sekund? När den man trodde stod en närmast, inte alls stod så nära som man trodde.. Man trodde personen förstod hur man tänkte och kände. Vad som var jobbigt, vad som gjorde än olycklig.. vad som gjorde en lycklig och glad.
Men helt plötsligt kändes det som ingenting stämde. Visste du inte hur jag kände? Eller var det kanske bara så att du inte ville förstå, eller inte brydde dig.
Tankarna bara snurrar och snurrar. Du visste hur jag kände, men det hjälpte inte.. eller så var det bara så att du inte förstod hur mycket det gjorde mig illa.
När allt sen kom fram så försvann allt.

Känslorna är borta, jag vet inte längre hur jag känner, vad gör mig glad? vad gör mig lycklig? Alla känslor bara försvann på en sekund. Jag trodde jag kände dig, jag trodde du kände mig. Men nu vet jag inte längre..

Allt jag ser är svart, ett svart hål som drar ner mig, ner på djupet. Och jag vet inte hur jag ska ta mig upp igen..

Det kommer inte bli lätt.. att fixa det här, att få allt som det var en gång i tiden.. men man får kämpa.. försöka ta sig upp igen. Ta sig igenom detta.. För jag vill att allt ska bli som förut.. men jag vet inte hur det blir.. för jag vet inte hur jag någonsin ska kunna lita på dig igen.. och det vet du.. vi har pratat om det. Vi har bestämmt oss för att lösa det. Och jag hoppas o tror det löser sig.. men det kommer ta tid.

Jag sa till dig en gång för länge sedan... "tiden läker inte alla sår, men tiden får dom att svalna"..

Och jag tror på det.. detta kommer alltid att finnas med oss.. men jag tror att det kommer svalna med tiden. Vi får bara låta det ta den tid det behöver.

Jag vill verkligen få det att bli som förr.. verkligen.. jag önskar det, jag måste bara få ihop allt. Hur allt hände.
Jag har nog inte riktigt förstått att detta hänt, men nu börjar allt komma till mig..

Verkligheten börjar komma ikapp.. men jag ska kämpa! Varje litet steg, ska jag kämpa!


<3

Vi träffades första gången för 9 år sedan.
Du var 2 och ett halv, och jag var 5 år. Vi bodde grannar, det var så vi lärde känna varandra.
Vi blev bästa vänner, på en gång. Du blev som min lillasyster, och det är du fortfarande, det kommer du alltid att vara.  Kan prata med dig om allt, jag hoppas du känner samma sak, att du kan prata om allt med mig. Tack för att du finns, det betyder så mycket för mig att du stöttar mig, och bara finns.
Jag är så glad och lycklig som har dig som min vän, och "lillasyster".
Jag vet att vi alltid kommer finnas för varandra.
Jag älskar dig, sara.


<3

Vad ska jag skriva för att du ska förstå.
Hur högt ska jag skrika, varje gång jag vill bli hörd.
Du vill att jag ska falla,mot något som du tagit ifrån mig.
Men om jag ska falla, då ska det finnas plats för mig.
Om jag ska falla, ja, då ska det finnas tid för mig att falla fritt.



Vem är "yourbexx"?

Yourbexx är bara ett namn. Det tog mig tid att komma på vad jag skulle ha för namn, jag och en kompis satt och pratade om bloggar och vad man skulle kunna heta. Till slut kom vi på "yourbexx".

Egentligen heter jag Rebecca, bor i Solna som ligger strax utanför Stockholm. Jag är en målmedveten tjej, vet vad jag vill här i livet. Jag har självförtroende, men det är ingenting man föds med, utan det har jag, som alla andra jobbat för att få, och det är inte alltid en lätt väg.
Jag har aldrig varit den populära, som alla vill vara, som alla vill umgås med. Jag var mer av en "ensamvarg" som liten. Jag tog alltid åt mig vad andra sa om mig. Jag var väldigt blyg, sa inte mycket. Sa aldrig mina tankar och åsikter, då jag var rädd för vad andra skulle tycka om vad jag tyckte och tänkte. Men jag hade, som alla andra åsikter. Jag hade vänner, det hade jag, även om det inte var många. Lärarna sa alltid "du måste ta för dig mer", "du är så tillbakadragen". Dom sa det hela tiden, år efter år.
Trodde dom inte att jag redan visste det? Klart jag visste. Jag visste att jag var väldigt tyst av mig, att jag inte sa så mycket, men jag kan ju inte ändra på det bara sådär! Det är något man måste jobba på, och det gjorde jag.
Men det var inte lätt... det tog år, och jag jobbar fortfarande på det.
Men idag, är det mycket bättre, jag vågar stå upp för vad jag tycker och tänker. Jag tar inte åt mig av vad andra säger. och jag tar för mig mycket mer än vad jag gjorde förut.

Favoriter

Artist/Band: Tokio Hotel och Nicklas Hocker.
Färg: Jag gillar faktiskt de flesta färger, har inte direkt någon jätte favorit. Men om jag måste så. Svart.
Mat: Mammas pastarätt
Tv-program: Idol, sjunde himlen.
Film: Alla i Twilight-sagan
Hemsida: Facebook
Blogg: Några kompisars.

Detta inlägg kommer troligen fyllas på med ännu mer information om mig.


RSS 2.0