Känns som man är tillbaks på ruta ett igen. Allt runt omkring krånglar bara till. Allt som en gång var löst, allt som jag en gång lagt bakom mig dras upp igen. Ibland undrar jag om jag verkligen gör rätt val. För mig. Ibland känns det som jag väljer en väg för att glädja andra. Men är den vägen rätt för mig? Kommer jag må bra utav den vägen? Jag vet inte. Jag ger allting så många chanser. Ibland kanske lite för många för mitt eget bästa.
 Jag är sån som vill ha kontroll och jag har, för det mesta alltid kunnat se framåt en bit, se hur saker och ting ska sluta, se hur framtiden blir. Men just nu känns det som jag inte har någon som helst kontroll överhuvudtaget. Vilket är oerhört frustrerande. Jag har ingen aning om när allt det här ska få ett slut, när allt ska bli bra igen. Jag brukar alltid säga "Tiden läker inga sår, men med tiden så svalnar dom" O jag står fast vid det. För hur mycket man än försöker glömma och lägga saker bakom sig så finns dom ändå kvar. Man får helt enkelt göra det bästa av situationen och försöka acceptera läget.
 Med det avrundar jag o säger godnatt. För nu ska i alla fall jag försöka sova lite grann, ska nämligen upp tidigt imorgon. Ta hand om er!
 Förutom min familj som alltid finns för mig,
Så finns nu bara dessa som fortfarande ger mig hopp o styrka, jag vet inte vad jag skulle vara utan er.